Brian Hotchkies
Brian Hotchkies

Och så var det dags för den allra sista callerpresentationen, Brian Hotchkies från Australien. Honom glömmer man inte, om man har dansat till honom. Jag minns ännu när han var här på Vinga för några år sedan; jag hann bara med en kort stund där jag hann vandra mellan squarerna och ändå kom hem…men de andra pratade länge om tokiga påhitt, och man kunde gå med i hans fanclub.

Han kommer som sagt från Australien, närmare bestämt New South Wales. Hans far bankdirektör, hans mor en underbar kvinna.
Efter skolan började han arbeta för Olivetti i Newcastle Australien som tekniker, på den tiden när alla kontorsmaskiner var mekaniska. Han steg i graderna och hamnade slutligen i datorernas värld.
En vän övertalade honom, mycket envetet, att testa squaredans, och slutligen sade han ja. Och det var ju så otroligt mycket roligare än han väntat sig, och han fastnade. Detta var 1960. 1961 deltog han i en amatörcallertävling på YMCA:s squaredansläger vid Lake Macquarie, och sedan fortsatte han att calla. Det är 57 års erfarenhet. Sedan 1980 har han callat på heltid.
Han föredrar att calla framför att dansa, för då är det han som bestämmer. Det är inte alla callers som callar så som han vill dansa, och när han står på scenen är han ändå på golvet, med dansarna, i andanom. Men det är ett stort ansvar att stå där, och ett privilegium. Dansarna förväntar sig att bli roade, och kanske att lära sig något. Ibland känns det som att det hade kunnat gå bättre…men då finns chansen att arbeta på att bli bättre.
Hans specialiteter är överraskningar. Ovanliga upplösningar, Progressive & Exploding
Squares, Tandem Sets, and Six-Couple (rectangular) Sets. Bra koreografi, bra body-flow, och så någonting man inte förväntat sig.
Favoritnivåer är Basic och Mainstream, för det är grunden till allt.
När han inte callar pysslar han med akvarier; föder upp tropiska fiskar, och han har också gultofskakaduor; fina vita kakaduor med gul tofs i nacken (kan de prata, tro?)

Har jag inte nu lyckats övertyga er om att ni ska komma till Borås och dansa…då är det nog hopplöst.