En av våra kanske inte fullt så lokala callers på convention är Hanna Tenenbaum. Har man sett hennes leende ögon och stora röda hår minns man henne; en tjej man blir glad av. Hon callar vanligen i Malmö.

Hon kom till Sverige i tioårsåldern, från ett annat land. Kallar sig ibland Inga from Schweden. Arbetar, kanske lite för mycket, som medicinsk sekreterare och tolk/översättare. Älskar, kultur, människor, gemenskap, skapande och glass (det blir väl squaredans, eller? Visserligen har jag svårt att få in glassen i sammanhanget…men glass är väl sällan fel?)

Hon upptäckte en gång att man blir glad av squaredans, och att det är socialt. Ja, vem har inte upptäckt det? Sedan hittade hon utmaningen också. Men fortfarande är skrattet i dansen viktigt (det är det för oss alla 🙂 ), och gemenskapen, och fortfarande möter hon härliga människor (det känner vi också igen).

I slutet av nittiotalet uppmuntrades hon att börja calla…och det blev ju bra. Men hon vill gärna hinna dansa också; det är en fråga om prioritering. Att stå på scen känns ”skrajset gastkramande och härligt”.

Hon älskar att lära ut squaredans, men också att få till lite klurig koreografi. Inget favoritcall, ingen favoritnivå utöver att det är kul att behärska en nivå, och kul att upptäcka den nya världen som en ny nivå innebär.

Vad man minns henne för – ja, jag föreslår att ni dansar några tip när hon callar, och sedan bjuder henne på glass och berättar om hur kul ni tyckte det var och vad ni särskilt tänkte på.