Alla vi som dansar i Västsverige känner igen Martin, den långe killen som callar och lär ut, gärna och bra och jämt och överallt… Och ett träget stöd för alla oss baby callers som tar våra första stapplande steg på scenen. Glad och nyfiken, beskriver han sig själv.
En callande och dansande familj, fru och tre söner och tre hundar (jag tvivlar på att de dansar, dock. Hundarna, alltså). Hur de får plats i husvagn allihop förstår jag inte, men så semestrar de gärna.
Uppvuxen i Stenungsund, och bor där än. Det ligger 5 mil norr om Göteborg, precis vid broarna mot Tjörn och Orust. Har arbetat med telekommunikation, energiborrning, kört lastbil och buss. Studerar nu.
I början av 1990-talet dansade kompisgänget på Råön, en utedansbana, och där fanns en trevlig tjej som dansade squaredans. Kompisgänget tillbringade sommaren med att lära squaredans. Sedan kom lumpen, och då fanns det tid över att läsa på teorin.
Klubbens caller började studera på annan ort, och då började Martin calla, utan att egentligen kunna något, utöver teorin. Men det var intressant, han ville fortsätta, och klubben skickade honom på callerkurs i Örebro.
Martin gillar musik och dans, inte bara squaredans, och är noga med vilken musik han väljer; det tror han att folk minns honom för. Självklart vill han dansa squaredans, inte bara calla, men det är svårt att hinna med.
Han ser fram emot convention, då han aldrig callat på convention förut. Det blir spännande. Han minns första gången han framträdde på stor dans; det var nervöst…handen darrade när han skulle släppa ner nålen på vinylskivan. Det problemet lär vi inte få nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *